HUR kan man göra nåt så fruktansvärt som det som hände i Norge? Tankarna har gått till de som blev offer för denna idiot, till deras anhöriga och till alla dem som varit med om detta traumatiska på ett eller annat vis. Mitt hjärta blöder för dem! Tänk, man skickar sina barn till något sånt här, man är glad att de engagerar sig i något, som nu i politiken. Och så kommer det en idiot och iskallt skjuter ner dessa ungdomar, anger sig för att vara polis och bara mejar ner dem... hur fan är man funtad då? Jag tänker inte säga "jag vet hur det känns" eller "jag kan tänka mig hur det känns" för det kan jag inte, så som jag tror det känns är nog som en liten droppe i havet av den känslan som de anhöriga känner. Det enda jag kan säga är "jag känner med Er, jag tänker på Er och gråter med Er".

En stor kram till alla som drabbats!

Sitter på jobbet och väntar på att klockan ska bli 12. Då stängs telefonen och jag kan gå hem, nu börjar min semester och sen går jag på föräldraledighet direkt efter det. Det har varit värt all väntan, för nu är ju dagen här..:)

Ikväll kör vi mot Hudiksvall, till stugan jag har med mina syskon, och det ska bli SÅ kul att träffa dem. På tisdag kväll kör vi ner mot Kinnekulle och tävlingarna hjärtat ska vara med på. Kluvet för mig, normalt tycker jag det är trevligt men nu ska jag ju tydligen vara barnvakt också vilket inte lockar mig i mitt tillstånd...

MEEN! Jag tänker INTE låta det förmörka min semester och jag ska njuta av VARJE sekund som kommer..:)

Kommer kanske inte vara så duktig på att skriva, inte närmsta veckan i alla fall men ni överlever säkert..;)

Han vill verkligen inte förstå hur jag resonerar angående förra inlägget, att jag blev ledsen över att han inte frågade mig först. Fortfarande är det "du kan bara sitta ner och titta till honom medan jag får hjälp av hans pappa". Det märks att det är hjärtats första barn, att han inte vet hur rörliga små 2-3 åringar kan vara....

Känner sorg i härtat och många tycker säkert jag överreagerar men det struntar jag i! JAG vill kunna bestämma själv över min tid och inte bli bestämd över! *suuuck*

Pratade med min tonåring igår angående rökning, varför jag reagerat som jag gjort, vad rökning kan göra med männiksokroppen osv. Jag vet inte om hon förstod det. Först satt vi i vardagsrummet, sen gick hon upp för hon blev ledsen. Jag gick upp till henne efter en stund och la mig bredvid henne i hennes säng och så pratade vi. Jag berättade hur orolig jag blivit, vilken ångest det gett mig osv att hon röker. Att min pappa, hennes morfar ju dog av just lungcancer p g a rökning. Vi pratade om vad mer man kan drabbas av om man röker, om man nu skulle ha turen att slippa lungcancer... jag hoppas hon förstår!!

Sen så sa jag att jag ALDRIG kommer att acceptera att hon röker och om hon fortsätter så vet jag inte vad jag ska ta mig till men att hon kommer få stå för alla sina utgifter själv, ska hon vara vuxen så får hon vara det fullt ut. Betala sin mobil, sina kläder, sitt busskort osv osv osv. På hennes lilla "inkomst" blir det back varje månad i så fall bara p g a rökning, om man räknar på 1 pkt dagligen.

Fick också veta att hennes kompis mamma köper 1 limpa cigaretter till sin son varje vecka. 1 limpa!!! Det är säkert där hon får tag på det...

Ibland blir jag bara så besviken.

Igår fick jag samtal från min man, hans mekaniker hade barnen hela den helgen som hjärtat ska tävla eftersom hans fru skulle jobba, det var ett problem tyckte mekanikern. DET är inga problem tyckte min man.... Och så kom han med den kloka idén att JAG ju är med på tävlingarna också och kan passa 2 åringen.

När han ringde och sa det till mig så gick jag i taket.

Kanske överreagerade jag, inte vet jag men jag tycker att jag är höggravid, vet inte hur dagsformen är just de dagarna och som han vet så är jag i helt ok skick vissa dagar och helt risig andra dagar.... då säger han "hur ska det bli när du får ett eget barn, då kommer du inte orka ta hand om den heller".... PANG! Jag exploderade! Det är väl för fasen skillnad på att ta hand om en 2 åring som höggravid och att ta hand om sitt eget barn?? Jag har för fasen 3 barn och vet precis vad som krävs av mig...

Sen blev jag ledsen.... Det innebär nu för mig på tävlingarna att jag ska laga mat till mig, hjärtat och hans mekaniker, vilket jag ju räknat med, men också mata 2 barn som inte är mina. Hjärtat säger att det är bara när han tävlar som jag ska kolla dem men jag har varit med så pass många gånger att jag VET att det inte kommer bli bara då. Mekanikern ska ju meka med superkarten emellan också, vem ska passa barnen då? Vem ska se till att de får mat, för hjärtat och  mekanikern har alltid slarvat med det innan, varför inte nu?

Kanske målar jag fan på väggen, inte vet jag, men jag blev i alla fall besviken att man tog för givet att jag skulle vara barnvakt under tiden där, och då handlar det om 4 dagar också... PLUS att när hjärtat kör så vill jag kunna titta på det, inte passa någon annans barn...

SUUUUCK! Jag vet, jag gnäller..,. och det värsta är att hjärtat inte verkar förstå varför jag reagerat som jag gjorde. Allt löste sig ju... JA FÖR HONOM JA! Han får tävla, jag får passa barn.. bra lösning.... för honom...

Igår fick jag veta att min 15-åriga dotter röker.

Jag fick panik, ångest, blev arg, ledsen och besviken, men också RÄDD.

Min dotter RÖKER!

Eftersom jag inte röker själv och aldrig har gjort så trodde jag i min enfald att jag faktiskt skulle slippa detta problem men ICKE!

Igår skulle vi leta efter hennes mopednycklar på hennes rum och redan då märkte jag att hon var orolig, sen rätt vad det var så hittade jag cigaretter och då var det bara för henne att erkänna.

Jag tycker jag har pratat med henne om detta, min pappa dog för snart 2 år sen p g a lungcancer, p g a RÖKNING!

Jag jobbar på en lungmottagning och har pratat mycket med alla barnen om rökning och vad det gör, inte bara Cancer utan om andra lungsjukdomar som kan drabba en. Men nej, 15-åringen har inte tagit till sig något av det.

Jag vet baske mig inte hur jag ska göra för att hon inte ska fortsätta med rökningen.

Till en början har hon i alla fall fått dataförbud, får vara hemma kl 20 på kvällarna och lite sånt.

Är SÅ besviken och ledsen för detta....

Detta har hon skrivit på sin blogg:

Så är det torsdag nu och här i skåne regnar det, inget kul väder alls... men jag jobbar så mig drabbar det ju inte just nu i alla fall....

Igår lånade min tonåring mitt sommarkort för att kunna åka till köpcentrat i HBG. Helt ok, klart hon ska låna den när jag inte använder den. Jag sa att kl 22 ska hon komma hem med det (SENAST!) för jag skulle gå och lägga mig, är ju trött som fasen nu höggravid och allt och hon lovade att det skulle hon göra. Ändå kommer hon 20 över 10 och säger det handlar ju bara om några minuter. *grrr* Jag blir SÅ irriterad, hon visste PRECIS hur trött jag var för det pratade vi om när hon fick kortet av mig. Så TYPISKT tonåringar att vara SÅ egoistiska... Hon vet att när vi fortfarande jobbar så är det vissa tider som gäller, precis som när hon går i skolan, och dem ruckar vi inte på.. men bryr hon sig?? NEEEJ! *suck* Ja det är bara att bita ihop, hon är ju en snäll tonåring trots allt så jag ska inte klaga på henne.... Men det gjorde i alla fall att hon har rumsarrest ikväll och imoron får hon inte sova över någonstans. Kanske känns det lite i henne då och kanske tänker hon efter om sitt eget ansvar osv.... Men det svider i mammahjärtat att göra så men NÅT måste jag ju göra för att hon ska förstå....

Så, färdigklagat från mig!

Jag måste köpa magstöd för gravida. Magen är SÅ tung och trycker på underlivet också. Har fått åderbråck där nere och hur kul är det??

Detta är ju mitt fjärde barn men har inte upplevt det så här tungt innan. Men så är jag ju lite äldre nu, 38 år, och sist jag var gravid var 9-10 år sen. Ja ni förstår... åldern tar ut sin rätt...  

Efter idag är det 7 arbetsdagar kvar och det ska bli SÅ skönt att vara hemma sen. Först 4 veckors semester och sen FL. Underbart! Hoppas jag orkar röra mig lite för barnen vill ju såklart hitta på lite saker också..