Igår var vi vid pappas grav, det var så fint där nu när stenen också kommit på plats. Det är 2 år sen han gick bort men saknaden är så stor fortfarande. Kan inte förstå att han inte finns med oss längre..:(

Idag hade jag förvärkar, tror jag. Mensliknande smärtor i nedre delen av magen som kom och gick med 10 minuters mellanrum. Höll på i en timme cirka. De gick över sen så det är nog inget att vara orolig för.

På tisdag ska vi på kontroll av lillprutten igen. Hoppas han vuxit som han ska tills dess!

Nu ska jag njuta av soffan, tv:n och en kopp kaffe resten av kvällen. Imorgon börjar letandet efter ny bil för min del, måste ju ha en större nu när jag får mitt fjärde barn..:)

Var på CTG-registrering igår igen. Vi är ju i Örebro nästan men körde hem över dagen för att göra den planerade kontrollen. Lillprutten är ju trots allt det viktigaste så vad är väl dryga 8 timmar i bilen jämfört med honom...

Registreringen gick bra, inget konstigt visade sig. På tisdag är det dags för flödeskontroll med läkare och ny CTG-registrering.

Vi får hoppas att ultraljudet visar att lillprutten växt.

Jag är nu i vecka 34+5 så lillprutten borde vara kring 47 cm lång och väga omkring 2600 gram. Individuellt naturligtvis. Ska höra med läkaren hur på tisdag hur mycket mindre lillprutten är egentligen. Vill veta det så jag antingen kan sluta oroa mig eller fortsätta, ja ni förstår kanske vad jag menar..:)

Vi har ju semester (så uppdateringarna i bloggen blir kanske inte så regelbundna just nu) och är på ett underbart ställe som heter Tivedstorp (www.tivedstorp.se). Det är min tvillingsyster som driver detta ställe tillsammans med sin man. Det är lite lönnebergamiljö här och tystnaden är total, om man inte har en snarkande man bakom sig, som jag just nu..:)

Idag ska vi till vår älskade pappas grav, han ligger i Knivsta kommun.

Idag är det 2 år sen som vi miste honom p g a den jävla sjukdomen cancer.... Dagen idag kan bli tung men jag är med min familj och min tvillingsyster så det kommer gå bra, trots allt.

Jag önskar Er alla en fin dag, även om det är mulet ute så kan man ha sol i hjärta och sinne! Glöm inte heller att le, att le gör oss alla så vackra.

Lillprutten är lite för liten o nu ska jag på kontroll på fredag igen för CTG o på tisdag med flödesmätning. Så mycket information men börjar han inte växa så får man ta ut honom. Vi håller tummarna för att han ska växa! De vill ha honom kvar i en vecka till i alla fall sa läkaren.

Idag var jag på vanlig kontroll hos BM. Allt var bra tills hon mätte magen, då visade det sig att sist var mitt SF mått 29,5 och nu  var den 28. Att magen blivit mindre var inte troligt, de mätte olika var nog så som det var. MEN magen borde vara lite större runt 30-33 i SF mått och där är jag alltså inte.

Redan för 2 veckor sedan började min kurva gå ner, men kanske inte så tydligt som nu, nu var det verkligen en konstig kurva enl både BM och mig.

Vi fick tack och lov tid kl 11.30 på Obstretiska för tllväxtkontroll och ultraljud och det känns bra att jag inte behöver gå så länge och oroa mig, men det känns tillräckligt länge som det är nu.

HÅLL TUMMARNA FÖR ATT ALLT VÅR BRA MED VÅR LILLPRUTT!!  

HUR kan man göra nåt så fruktansvärt som det som hände i Norge? Tankarna har gått till de som blev offer för denna idiot, till deras anhöriga och till alla dem som varit med om detta traumatiska på ett eller annat vis. Mitt hjärta blöder för dem! Tänk, man skickar sina barn till något sånt här, man är glad att de engagerar sig i något, som nu i politiken. Och så kommer det en idiot och iskallt skjuter ner dessa ungdomar, anger sig för att vara polis och bara mejar ner dem... hur fan är man funtad då? Jag tänker inte säga "jag vet hur det känns" eller "jag kan tänka mig hur det känns" för det kan jag inte, så som jag tror det känns är nog som en liten droppe i havet av den känslan som de anhöriga känner. Det enda jag kan säga är "jag känner med Er, jag tänker på Er och gråter med Er".

En stor kram till alla som drabbats!

Sitter på jobbet och väntar på att klockan ska bli 12. Då stängs telefonen och jag kan gå hem, nu börjar min semester och sen går jag på föräldraledighet direkt efter det. Det har varit värt all väntan, för nu är ju dagen här..:)

Ikväll kör vi mot Hudiksvall, till stugan jag har med mina syskon, och det ska bli SÅ kul att träffa dem. På tisdag kväll kör vi ner mot Kinnekulle och tävlingarna hjärtat ska vara med på. Kluvet för mig, normalt tycker jag det är trevligt men nu ska jag ju tydligen vara barnvakt också vilket inte lockar mig i mitt tillstånd...

MEEN! Jag tänker INTE låta det förmörka min semester och jag ska njuta av VARJE sekund som kommer..:)

Kommer kanske inte vara så duktig på att skriva, inte närmsta veckan i alla fall men ni överlever säkert..;)

Han vill verkligen inte förstå hur jag resonerar angående förra inlägget, att jag blev ledsen över att han inte frågade mig först. Fortfarande är det "du kan bara sitta ner och titta till honom medan jag får hjälp av hans pappa". Det märks att det är hjärtats första barn, att han inte vet hur rörliga små 2-3 åringar kan vara....

Känner sorg i härtat och många tycker säkert jag överreagerar men det struntar jag i! JAG vill kunna bestämma själv över min tid och inte bli bestämd över! *suuuck*

Pratade med min tonåring igår angående rökning, varför jag reagerat som jag gjort, vad rökning kan göra med männiksokroppen osv. Jag vet inte om hon förstod det. Först satt vi i vardagsrummet, sen gick hon upp för hon blev ledsen. Jag gick upp till henne efter en stund och la mig bredvid henne i hennes säng och så pratade vi. Jag berättade hur orolig jag blivit, vilken ångest det gett mig osv att hon röker. Att min pappa, hennes morfar ju dog av just lungcancer p g a rökning. Vi pratade om vad mer man kan drabbas av om man röker, om man nu skulle ha turen att slippa lungcancer... jag hoppas hon förstår!!

Sen så sa jag att jag ALDRIG kommer att acceptera att hon röker och om hon fortsätter så vet jag inte vad jag ska ta mig till men att hon kommer få stå för alla sina utgifter själv, ska hon vara vuxen så får hon vara det fullt ut. Betala sin mobil, sina kläder, sitt busskort osv osv osv. På hennes lilla "inkomst" blir det back varje månad i så fall bara p g a rökning, om man räknar på 1 pkt dagligen.

Fick också veta att hennes kompis mamma köper 1 limpa cigaretter till sin son varje vecka. 1 limpa!!! Det är säkert där hon får tag på det...

Ibland blir jag bara så besviken.

Igår fick jag samtal från min man, hans mekaniker hade barnen hela den helgen som hjärtat ska tävla eftersom hans fru skulle jobba, det var ett problem tyckte mekanikern. DET är inga problem tyckte min man.... Och så kom han med den kloka idén att JAG ju är med på tävlingarna också och kan passa 2 åringen.

När han ringde och sa det till mig så gick jag i taket.

Kanske överreagerade jag, inte vet jag men jag tycker att jag är höggravid, vet inte hur dagsformen är just de dagarna och som han vet så är jag i helt ok skick vissa dagar och helt risig andra dagar.... då säger han "hur ska det bli när du får ett eget barn, då kommer du inte orka ta hand om den heller".... PANG! Jag exploderade! Det är väl för fasen skillnad på att ta hand om en 2 åring som höggravid och att ta hand om sitt eget barn?? Jag har för fasen 3 barn och vet precis vad som krävs av mig...

Sen blev jag ledsen.... Det innebär nu för mig på tävlingarna att jag ska laga mat till mig, hjärtat och hans mekaniker, vilket jag ju räknat med, men också mata 2 barn som inte är mina. Hjärtat säger att det är bara när han tävlar som jag ska kolla dem men jag har varit med så pass många gånger att jag VET att det inte kommer bli bara då. Mekanikern ska ju meka med superkarten emellan också, vem ska passa barnen då? Vem ska se till att de får mat, för hjärtat och  mekanikern har alltid slarvat med det innan, varför inte nu?

Kanske målar jag fan på väggen, inte vet jag, men jag blev i alla fall besviken att man tog för givet att jag skulle vara barnvakt under tiden där, och då handlar det om 4 dagar också... PLUS att när hjärtat kör så vill jag kunna titta på det, inte passa någon annans barn...

SUUUUCK! Jag vet, jag gnäller..,. och det värsta är att hjärtat inte verkar förstå varför jag reagerat som jag gjorde. Allt löste sig ju... JA FÖR HONOM JA! Han får tävla, jag får passa barn.. bra lösning.... för honom...