Humöret går upp och ner, bäckenet värker, kroppen svullnar och benen krampar. Men vad gör det, jag är ju gravid..:) Det är en underbar känsla!! Igår sparkade den lille prutten flera gånger och M fick också känna 4 ordentliga sparkar i handen. Jag blev helt tårögd! Han har ju känt tidigare också men då var det mycket svagare och för honom inte helt självklart att det var en spark. Nu gick det inte att ta miste.

Gick upp till de små för att bädda om dem och lillprutten fortsatte sparka, så jag la mig i deras säng och de fick känna några ordentliga sparkar de med. Berättade för min 15-åring och hon vill också känna säger hon, så det är hennes tur nästa gång, om hon är hemma vill säga. Hon har ju fått moped nu och kör mest hela tiden..:)

Igår fick jag ångest för att vi ska behöva bekräfta för Soc att M är pappa till lillprutten, detta bara för att vi inte är gifta. Hade vi varit gifta och levt precis som idag så hade det inte behövts. Det är så självklart att han är pappa, vad fasen, det känns som en förolämpning för han har så otroligt liten chans att få barn (10% bara).

Så vi bestämde att vi ska gifta oss INNAN lillprutten föds. Prel datum är vår årsdag 29 juni. Borgerligt får det bli då ingen av oss vill ha kyrkbröllop. Så planering för detta pågår för fullt.