Humöret går upp och ner, bäckenet värker, kroppen svullnar och benen krampar. Men vad gör det, jag är ju gravid..:) Det är en underbar känsla!! Igår sparkade den lille prutten flera gånger och M fick också känna 4 ordentliga sparkar i handen. Jag blev helt tårögd! Han har ju känt tidigare också men då var det mycket svagare och för honom inte helt självklart att det var en spark. Nu gick det inte att ta miste.

Gick upp till de små för att bädda om dem och lillprutten fortsatte sparka, så jag la mig i deras säng och de fick känna några ordentliga sparkar de med. Berättade för min 15-åring och hon vill också känna säger hon, så det är hennes tur nästa gång, om hon är hemma vill säga. Hon har ju fått moped nu och kör mest hela tiden..:)

Igår fick jag ångest för att vi ska behöva bekräfta för Soc att M är pappa till lillprutten, detta bara för att vi inte är gifta. Hade vi varit gifta och levt precis som idag så hade det inte behövts. Det är så självklart att han är pappa, vad fasen, det känns som en förolämpning för han har så otroligt liten chans att få barn (10% bara).

Så vi bestämde att vi ska gifta oss INNAN lillprutten föds. Prel datum är vår årsdag 29 juni. Borgerligt får det bli då ingen av oss vill ha kyrkbröllop. Så planering för detta pågår för fullt.

Fasen så jobbigt när hormonerna spelar en ett spratt hela tiden.

Glad-ledsen-uppåt-neråt-lycklig-explossiv-aggressiv-glad-förbannad-ledsen.

Man vet ju inte vilket ben man ska stå på ens och värre är det för de i ens närhet....

Dagarna går och den lilla växer, vilket märks också. Jag tycker magen har skjutit ivög nu och snart kan inte ens landstingets arbetskläder dölja mitt tillstånd..:) Inte för att jag döljer det heller, men jag har inte gått ut och berättat till alla att jag är gravid. Dags nu? Är ju i vecka 21+2..:)

Helgen har varit full av aktivitet. Sambon har haft racetävlingar. Dessvärre gick hans bil sönder i kvalet så han fick inte vara med och tävla *dyyrt*. Vi får hålla tummarna att det inte kostar för mycket att laga bilen....

Den lilla prutten i magen har sparkat och haft sig när han hört bilarnas motorer vråla, stackarn..:) Han kommer vänja sig vid ljudet och jag kan nästan lova att han kommer njuta när "pappa" sitter och tittr på Formel 1 och att prutten kommer vara med honom. :)

I helgen syntes det för första gången att jag är gravid, en tjej kom fram och frågade om det var så och klappade mig på magen. Hon var väldigt försiktig för det är ju så känsligt det där med att fråga en tjej om hon är gravid..:) Men så är det ju faktiskt.

Tiden går SÅ fort och idag är jag i vecka 21. Han sprakar och rör sig ganska mycket nu och rörelserna är väldigt tydliga nu. Sambon har känt lillprutten sparka 1 gång så för honom blir det lite mer verkligt nu också..:)