Han vill verkligen inte förstå hur jag resonerar angående förra inlägget, att jag blev ledsen över att han inte frågade mig först. Fortfarande är det "du kan bara sitta ner och titta till honom medan jag får hjälp av hans pappa". Det märks att det är hjärtats första barn, att han inte vet hur rörliga små 2-3 åringar kan vara....

Känner sorg i härtat och många tycker säkert jag överreagerar men det struntar jag i! JAG vill kunna bestämma själv över min tid och inte bli bestämd över! *suuuck*

Pratade med min tonåring igår angående rökning, varför jag reagerat som jag gjort, vad rökning kan göra med männiksokroppen osv. Jag vet inte om hon förstod det. Först satt vi i vardagsrummet, sen gick hon upp för hon blev ledsen. Jag gick upp till henne efter en stund och la mig bredvid henne i hennes säng och så pratade vi. Jag berättade hur orolig jag blivit, vilken ångest det gett mig osv att hon röker. Att min pappa, hennes morfar ju dog av just lungcancer p g a rökning. Vi pratade om vad mer man kan drabbas av om man röker, om man nu skulle ha turen att slippa lungcancer... jag hoppas hon förstår!!

Sen så sa jag att jag ALDRIG kommer att acceptera att hon röker och om hon fortsätter så vet jag inte vad jag ska ta mig till men att hon kommer få stå för alla sina utgifter själv, ska hon vara vuxen så får hon vara det fullt ut. Betala sin mobil, sina kläder, sitt busskort osv osv osv. På hennes lilla "inkomst" blir det back varje månad i så fall bara p g a rökning, om man räknar på 1 pkt dagligen.

Fick också veta att hennes kompis mamma köper 1 limpa cigaretter till sin son varje vecka. 1 limpa!!! Det är säkert där hon får tag på det...